Motgångar och framgångar
I denna blogg försöker jag dela med mig av både framgångar och motgångar, nu har vi inte haft denna blogg så länge än och just nu så har det inte varit någon speciell motgång.
Men det kommer, ALLA har motgångar och även framgångar. Det är just det handlar om, att visa sig själv och vara öppen.
Det är inte roligt och läsa en helt fläckfri blogg med en bloggare som bara visar att hon eller han lever i en rosa bubbla. Som egentligen har en massa motgångar, en falsk blogg helt enkelt.
Jag vill visa er vad jag går för, jag vill dela med mig av MITT liv till ER och jag vill göra det på rätt sätt. Jag kommer visa mina framgångar, för när det går bra så ska man kunna få känna sig duktig och visa att idag gick det bra. Men likaväl kan det gå dåligt imorgon och såklart jag delar med mig av det.
En blogg bygger från grund och botten på att vara ärlig, vara dig själv.
Jag har inte ett perfekt liv, jag har inte ett helt problemfritt liv, vissa säger till mig ibland att jag har ett sååå bra liv med egen ponny och allt, men det är så mycket mer än ett perfekt liv och det är även det jag vill att ni också ska förstå, jag har min ponny som jag kämpar med precis varje dag. Jag vill inte att mina föräldrar tar min ponny någon dag och gör stalljobbet åt mig för att jag ska få vara stallfri, det behövs inte. Jag har det jag älskar mest i hela världen i stallet, så varför skulle jag vilja ha stallfria dagar, visst någon gång ibland för att få andas och vila. Men annars, nej. Jag har gett mig in på detta och jag är beredd att behöva lägga MYCKET tid. Jag går alltid in i stallet och möts av att världens finaste ponny ser mig, jag går fram och pussar på honom & känner den kärleken och det bandet mellan oss, det är DET som jag älskar.
En träning, en tävling eller vad som helst - jag går alltid in med lite "jävlaranamma" och det är precis det som krävs tror jag. Man kan inte gå in med inställningen att detta kommer gå skit, jag tror på mig själv och Hassan och det är just det som får oss fortsätta. Skitsamma om ett ridpass gått skit, eller en tävling gått ännu värre. Det är bara att strycka ett streck och gå vidare. Man behöver motgångar för att KUNNA lyckas också.
Det jag vill med detta inlägg är att man alltid ska kämpa, hur det än går. Motgångar som framgångar, ska man vara ärligt mot sig själv och bloggen. Idag gick det inte lika bra, var ärlig och stryck ett streck - ett helt problemfritt liv är inte ens kul att läsa om.
Tack för ni orkar läsa!
Nätmobbning och kränkningar på internet
Det här med att hänga ut andra på internet är väll en av dom mest vanliga sakerna i vardagen nu. Jag fattar inte vad problemet är egentligen, är det verkligen så svårt att låta bli. Folk som hänger ut andra öppet inför en stor grupp på internet. Att folk dissar saker hej vilt om andras utrustning och sedan när dom själva har en kopia av precis den saken.
Sedan är det ju så jädra viktigt för oss bloggare att vara så otroligt snälla hela tiden, hela tiden vara så trevliga och inte bry oss om dessa kommentarer. Det är inte så lätt som alla tror! Vanliga människor som varken har blogg eller något annat är det helt fritt fram att kasta skit på andra, men för bloggare? Bara för vi bloggar och ska vara en sådan bra förebild får vi ju absolut inte svara något taskigt tillbaks. Utan bara "skita i det" Jag är så förbannat trött på det, jag tänker sluta vara så himla trevlig mot alla som kastar skit på mig. Utan även fast jag får en taskig kommentar, vare sig den är anonym eller inte tänker jag inte längre vara så trevlig! Jag är trött på det nu. Aldrig att jag skulle hänga ut personen och skriva så taskiga saker som finns att skriva, men jag tänker svara på ett sätt som visar att jag faktist bryr mig. För det börjar gå för långt nu! Vi bloggare är ju inte tillåtna till någonting. Vi har en regel, det är att vara snäll mot alla hela tiden. Jag tänker behandla andra precis som dom behandlar mig!
Att provocera och skriva milslånga inlägg om hur fult just dom där stövlarna det är precis samma sak. Provocering kan vara roligt, till en viss gräns. Och den gränsen känns väldigt osäkert för väldigt många känner jag.
Jag är så trött på att detta alltid ska vara ett problem. Varför kunde inte vi ALLA ändra sin inställning och göra bloggvärlden en trevlig plats på internet där man ska känna sig trygg, jag blir mörkrädd och det är bara förnamnet.
För hur kul är det för en liten 10 årig tjej som precis skrivit sitt första inlägg om att hon lyckats på en tävling, blir uthängd för att folk kallar henne skrytig. Alla i bloggvärlden är inte 30 år och kan ta all den skit som kastas varje dag, det är så mycket unga tjejer och killar i bloggvärlden, det funkar inte att kasta så mycket skit på en liten tjej.
Jag är 12 år, 12 ÅR. Jag har fått MÅNGA taskiga kommentarer, det är ett läskigt beteende. Kalla andra för hora och djurplågare. Såklart som sjutton att det sårar.
Nätmobbning är det allra värsta jag vet och det är ju det, minst halva bloggvärlden består av elaka kommentarer, kränkningar och nätmobbning och det är allt annat än okej.
Jag skiter fullständigt i om det är någon röd tråd i detta inlägg, nu vill jag bara gå ut med detta. Att snälla, kan vi inte allihopa försöka? Vi alla kan göra skillnad, nu ändrar vi om bloggvärlden till en trevlig plats och hoppas att alla ska trivas! För just nu försvinner det allt för många duktiga bloggare, just för det här med elakhet på nätet.
VÄLKOMMEN TILL BLOGGVÄRLDEN ALLA, DETTA SKA BLI EN TREVLIGARE PLATS OCH ALLA KAN GÖRA SKILLNAD!
